Please note that I have moved this blog and you will be redirected to the new page @ netprovia.se

Friday, March 30, 2012

New Service Provider v3 workbooks

Oh happy days. Not only has INE released new SPv3 workbooks, they also updated their site to a very improved dashboard. And to top it all off I get the upgraded workbooks even though it's been nearly 3 years since I bought v2 workbooks. Perfect!

All I need now is rack rentals..

Thursday, March 15, 2012

Laser in ze eyes - EPI-LASIK

Here's description of my experience from yesterdays eye surgery. It's in swedish because right now I can't be ar*ed to rewrite it in english. Pardon my laziness as well as my inability stay on-topic in this blog ;)

Innan jag bestämde mig för att göra detta kollade jag runt bland vänner och bekanta. I efterhand upplever jag att jag inte riktigt fick en rättvisande beskrivning av hur det kunde vara så här kommer min beskrivning.

Summering: jobbigt så in i helvete i början men värt det i slutändan.

Ingreppet var inte alls farligt. Började med att jag fick bedövande droppar och en lugnande tablett. Det kändes ungefär som när man får bedövning hos tandläkaren. Sen fick jag lägga mig på en brits. De rengjorde med alkohol runt om ögonen och jag fick in lite sådant i vänster öga. Det sved som f*n men jag fick mer bedövande droppar så det gick över inom några sekunder. De snålade verkligen inte med bedövning! Jag gjorde den metod som inte innebär att de gör ett snitt i ögat. Vad de istället gör är att de löser upp den skyddande hinna man har på ögonen. Själva lasern är sedan en ytbehandling istället för innanför linsen som den gamla metoden är. När de löser upp hinnan måste de också skrapa bort den och det kändes lite märkligt. Gjorde inte ont eller något sådant utan mest bara konstigt att ligga med uppspärrat öga samtidigt som någon skrapar. Men som sagt, inte ont, inte obehagligt eller något sådant. Själva laseringreppet tog ca 20 sekunder per öga och det kändes inte alls. Man ska titta på en grön prick och det kunde iofs framåt slutet kännas lite stressande. Men samtidigt kände jag mig helt lugn för jag visste att om jag rör för mycket på ögat stängs den av. Det var lite läskigt att de gjorde ett öga i taget. Skrapade ena ögat och körde lasern och sen körde de det andra ögat från skrap och framåt. Jag hann känna viss oro för att det skulle vara jobbigt med andra ögat men det gick snarare fortare. Men jag tyckte det var svårare att fokusera på den gröna pricken så jag var lite mer stressad av det. Men som sagt, 20 sekunder laser och de säger hela tiden "25% klart, 50% klart, 75%klart" samt att en av dem höll försiktigt i huvudet och bara upprepade "titta på gröna pricken". Så det kändes lugnt och säkert.

Det jobbiga kom efteråt. jag var inte alls förberedd på att jag skulle vara så obscent ljuskänslig som jag var. De hade sagt att jag skulle kunna gå till väntande bil (men inte köra) men det kan jag säga att det kunde jag inte. Pappa hade parkerat på drottningatan, typ 30 meter från porten. Inte ett moln på himlen och solen stod rätt i ögonen. Det var lite halvjobbigt att hitta fram, om man säger så. Sen var det riktigt jävligt fram tills att solen gick ner. Tänk dig att någon sitter med en strålkastare in i ögonen hela tiden, även när du blundar. Jag låg i sängen under dubbla täcken men stördes ändå av det vita underlakanet som reflekterade för mycket ljus. Och ja, jag hade naturligtvis dragit för alla fönster och stängt dörr osv. När bedövningen släppte började det också göra väldigt ont i höger öga så jag var tvungen att ta de smärtstillande dropparna som jag hade fått förhållningsorder om att försöka undvika. Fast jag tror egentligen att det största problemet var ljuskänsligheten.

Det blev lite jobbigt när jag skulle ta dropparna första gången. Jag kunde inte öppna ögonen tillräckligt länge för att se vilka två av de fyra flaskorna jag fått som jag skulle börja med. Två ska jag ta första tio dagarna och sedan byter jag till en tredje. Den fjärde flaskan är "bara" ögonbalsam som jag kan ta när jag vill. Det tog ungefär 15-20 minuter att lista ut vilka två det var jag skulle börja med. Det var SJUKT frustrerande! Det underlättar förmodligen att inte vara singel ;)

Det bästa var nog att en kompis gjorde detta för 2-3 veckor sen. Han berättade att det hade varit riktigt jobbigt första tiden efteråt. Det var väldigt nyttigt att få höra det för jag hade inte hört någon säga något om att det skulle vara jobbigt. Det hade gått så bra så för alla så om jag inte hade hört den där "skräckhistorien" om hur det hade varit för honom så hade jag nog drabbats av panik över att det omöjligtvis kan ha gått rätt.

Idag är jag fortfarande ljuskänslig men inte alls som igår. Jag är glad för att det är molnigt just nu. Men det blir bättre och bättre hela tiden. Redan nu är det väsentligt bättre än vad det var när jag vaknade för ett par timmar sen. Så länge solen inte skiner in klarar jag mig egentligen utan solglasögon men det är skönare med så jag fortsätter iaf dagen ut.

Synen är märkbart bättre men det har inte stabiliserats än. Det tar väl någon dag eller två till. Ser också fram emot måndag då bandagelinsen tas bort..